Horngädda

Horngäddan (Belone belone) är en silverblank, långsmal kustfisk med en karaktäristisk tandförsedd näbb och ett klargrönt skelett. Den är en utpräglad stimfisk som vandrar in mot svensk kust på våren, och dess ankomst markerar starten på en av vårsäsongens mest uppskattade fisken längs kusten. Arten kallas också näbbgädda.

Biologi

Utseende och identifiering

Horngäddan har en mycket långsträckt och smal kropp med nästan runt tvärsnitt. Sidorna är silverblanka, ryggen grönaktig till blågrön och buken vit. Det tydligaste kännetecknet är den långa, smala näbben. Båda käkarna är förlängda och fyllda med många små, vassa tänder, och underkäken är något längre än överkäken.

Rygg- och analfena sitter långt bak på kroppen. Antalet fenstrålar ligger på 16 till 20 i ryggfenan och 19 till 23 i analfenan, utan några taggstrålar. Ungfiskar saknar den fullt utvecklade näbben, som växer ut under den första sommaren. Arten är svår att förväxla med andra svenska fiskar. Den långsmala formen i kombination med den tandförsedda näbben är unik. Smala havsnålar och kantnålar kan likna horngäddan vid första anblicken, men de är betydligt tunnare och saknar den kraftiga näbben med tänder.

De gröna benen

Horngäddans skelett är klargrönt. Färgen orsakas av gallfärgämnet biliverdin och är helt naturlig. Den äldre förklaringen att färgen skulle bero på mineralet vivianit är felaktig, men den lever kvar i en del populärlitteratur. De gröna benen är ofarliga att äta och färgen sitter kvar även efter tillagning. Många blir förvånade första gången de rensar en horngädda, men det finns ingen anledning att oroa sig.

Storlek och tillväxt

Vanlig storlek längs svensk och nordisk kust är 50 till 80 centimeter. De största exemplaren når omkring 85 till 95 centimeter och en vikt på upp till cirka 1,5 kilogram, men så stora fiskar är ovanliga.

Mått	Värde
Längd första hösten	cirka 15–20 cm
Könsmogen vid	cirka 2–4 år
Vanlig fångststorlek	50–80 cm
Maxlängd	cirka 85–95 cm
Maxvikt	cirka 1,3–1,5 kg
Maxålder	10–11 år

Horngäddan växer snabbt under det första året och når cirka 15 till 20 centimeter redan första hösten. Den blir könsmogen någonstans mellan två och fyra års ålder. Värdena ovan är de som är väl dokumenterade. En exakt längd-vid-ålder-kurva för svenska vatten är inte publicerad, så hur gammal en fisk av en viss längd är går inte att ange säkert. De äldsta dokumenterade individerna har varit tio till elva år.

Diet

Horngäddan är en pelagisk rovfisk som jagar nära ytan. Födan består främst av mindre stimfisk som strömming, skarpsill och tobis, samt kräftdjur. Den ligger högt i näringskedjan och jagar aktivt i stim. Detta jaktbeteende vid ytan är också det som gör arten så lättfiskad med kastredskap under säsongen.

Fortplantning

Horngäddan blir könsmogen vid omkring två års ålder. Leken sker stimvis i maj och juni på grunt, kustnära vatten bland ålgräs och tång. En hona lägger mellan 1 000 och 45 000 ägg beroende på storlek. Äggen har klibbiga trådar som fäster på vegetation och sten. Larverna kläcks efter tre till fem veckor, och den karaktäristiska näbben utvecklas först senare under uppväxten.

Habitat och beteende

Horngäddan är en marin art som även trivs i bräckt vatten. Den lever pelagiskt nära ytan, oftast på mellan 2 och 22 meters djup, och är en snabb simmare som rör sig i stim. Stimmen kan på grunt vatten vara så täta att de liknar en framvällande matta. Arten tål låg salthalt väl och har spridit sig långt in i Östersjön.

Längs svensk kust är horngäddan allmän sommartid i Skagerrak, Kattegatt och Östersjön upp mot Ålands hav. Fasta bestånd finns i Blekinge skärgård, längs Smålandskusten och kring Öland och Gotland. Vandringsmönstret liknar makrillens. Vintern tillbringas till stor del väster och söder om Irland, fisken vandrar in mot kusterna i mars till maj för lek och lämnar svenska vatten under sensommaren för Nordsjön och Atlanten. En krokad horngädda hoppar ofta upprepade gånger ur vattnet.

Beståndssituation

Horngäddan är klassad som livskraftig på den globala rödlistan och är inte rödlistad i Sverige. Havs- och vattenmyndigheten beställer årligen beståndsunderlag från SLU Aqua. Finska studier noterar att artens lek tycks ha gynnats av ett varmare klimat och spridit sig längre norrut under 2000-talet.

Bästa säsong

Vår

Våren är högsäsong. Den klassiska horngäddtiden infaller när fisken vandrar in mot kusten för lek. De första fiskarna dyker upp i mars och april, och fångstchanserna är som bäst från slutet av april till juni. Soliga och lugna dagar över sandbotten eller vid pirar och bryggor med några meters djup ger ofta bäst resultat. Eftersom horngäddan är en stimfisk är dagsfångster på flera tiotal fiskar fullt möjliga.

Sommar

Under sommaren finns fisken kvar längs kusten men är mer utspridd. Stimmen löser delvis upp sig efter leken och fisken äter upp sig inför höstvandringen. Fisket är fortfarande bra, men kräver att man rör sig mer för att hitta aktiva stim.

Höst

Mot sensommaren och tidig höst avtar fisket när stimmen samlas och börjar vandra ut mot Nordsjön och Atlanten. I augusti och september blir fångsterna gradvis glesare.

Vinter

Horngäddan är i princip frånvarande från svenska kustvatten under vintern. Den övervintrar i Atlanten väster och söder om Irland.

Dagliga mönster

Lugna, soliga dagar med bra sikt i vattnet är ofta de bästa. Horngäddan jagar i ytan och syns lätt när den driver upp småfisk. Håll utkik efter ytaktivitet och stim som rör vattnet, det avslöjar var fisken står.

Fisketekniker

Var och en av teknikerna nedan beskrivs i detalj på respektive tekniksida. Här ges en orientering om hur de passar för horngäddfiske. En sak förenar dem alla: den hårda näbben gör arten ökänt svår att kroka, vilket lösts med en garntofs som beskrivs under spinnfiske nedan.

Spinnfiske

Spinnfiske är den vanligaste metoden för horngädda. Smala, blanka och lätta drag som imiterar tobis kastas med lätt utrustning och vevas relativt snabbt nära ytan. Här uppstår också det klassiska problemet: näbben ger dålig fästyta för kroken och många hugg slutar i bom. Lösningen är en garntofs eller ulltofs, alltså en tofs av garn eller tygtrådar som binds bakom betet eller ersätter kroken. Fiskens inåtvända småtänder trasslar in sig i trådarna och fastnar. Den kommersiella varianten Silkeskroken bygger helt på silkestrådar utan krok, vilket är skonsamt och minskar antalet felkrokade fiskar.

Läs mer om spinnfiske

Flugfiske

Horngäddan är ett roligt mål för flugfiskaren. Smala streamers som imiterar småfisk fungerar bra, gärna i kombination med ett kastflöte av bombardatyp för att nå ut till stimmen. Även här kan en tofs av garn bakom flugan förbättra krokningen avsevärt.

Läs mer om flugfiske

Mete

Flötmete med en remsa av sill eller makrill under flöte anses vara den teknik som lättast ger god krokning, eftersom fisken hinner ta betet ordentligt. Metoden är enkel och passar bra från brygga, pir eller klippa under lekvandringen.

Läs mer om mete

Havsfiske

Från båt fiskas horngäddan pelagiskt nära ytan, ofta genom att kasta eller släpa smala beten där stimmen står. Tekniken passar när fisken är spridd över större vattenområden och svår att nå från land.

Läs mer om havsfiske

Utrustning

Val av utrustning beror på teknik. En kortfattad orientering:

Spö: Ett lätt spinnspö eller ett lätt flötmetspö räcker väl, eftersom fisken sällan väger mer än ett kilo.

Rulle: En liten haspelrulle i nybörjar- eller mellanklass är fullt tillräcklig.

Lina: Klen monofilament eller tunn flätlina ger bra kastlängd med de lätta betena.

Tafs: En relativt klen fluorokarbontafs fungerar bra. Horngäddan har inga vassa tänder som kapar lina, men en tafs skyddar mot slitage mot näbben.

Beten: Smala, blanka drag, spinnare, små wobblers, flugor och remsa av sill eller makrill fungerar. Komplettera gärna med en garntofs eller silkestrådsrigg för bättre krokning.

Utrustningsguide för spinnfiske

Rekord

Svenskt rekord (Sportfiskarnas Storfiskregister)

1,5 kg Fångad 1981. Uppgiften kommer från en sammanställning av Storfiskregistret och bör kontrolleras mot Sportfiskarnas officiella saltvattenslista på sportfiskarna.se, där även fångstman och plats framgår.

Världsrekord (IGFA All-Tackle)

1,18 kg (2 lb 9 oz) Tillskrivet David Mesure, La Teste, Frankrike, 2002. Verifiera mot IGFA:s officiella databas på igfa.org inför publicering.

Det svenska rekordet på 1,5 kg är tyngre än IGFA:s noterade världsrekord. Skillnaden beror på att de två systemen är oberoende av varandra. Många stora fiskar som fångas i Norden anmäls aldrig till IGFA, och en fångst behöver inte registreras internationellt för att godkännas som nationellt rekord. Flera nordiska nationella rekord överträffar därför IGFA-noteringen.

Nordiska rekord

• Norge: 1,63 kg, John Kofoed, Oslofjorden, 1987
• Finland: 1,07 kg, Skärgårdshavet vid Pargas, 2009 (fångad i ryssja)
• Danmark: 1,61 kg, Mark Andersen, Öresund, 1995

Namn och etymologi

Det vetenskapliga släktnamnet Belone kommer från grekiskans belone, som betyder nål eller pil och syftar på den spetsiga nosen. Namnet anspelar enligt vissa källor även på den franske naturforskaren Pierre Belon. De svenska namnen horngädda och näbbgädda anspelar på den hornaktiga, näbblika nosen och på den gäddlika kroppsformen.

Besläktade namn finns i flera grannspråk. På danska heter arten hornfisk, på norska horngjel eller hornfisk, på tyska Hornhecht och på finska nokkakala, som betyder näbbfisk. På engelska kallas den garfish. Inom svenskt sportfiske och matlagning förekommer informella namn som grönbena, efter de gröna benen, och hornfisk.

Horngädda som matfisk

Horngäddan är en uppskattad matfisk med fast, välsmakande kött. Smaken påminner om sill och strömming. Köttet är förhållandevis magert jämfört med fet fisk som sill och makrill. De gröna benen är ofarliga, även om färgen kan överraska den som rensar fisken för första gången.

Lämplig matstorlek är normalfångade fiskar på 50 till 80 centimeter. Klassiska tillagningssätt är stekt och rökt. I Skåne finns en lång tradition av näbbgäddsoppa, en delikatess med mer än hundra år på nacken. Horngäddan omfattas inte direkt av Livsmedelsverkets kostråd för dioxin och PCB, som gäller specifikt fet Östersjöfisk som strömming och vildfångad lax. En allmän måttfullhet med fet fisk från Östersjön kan ändå vara värd att tänka på.

Juridik och regler

Minimimått och fönsteruttag

Det finns inget nationellt minimimått för horngädda i Sverige. Arten omfattas inte heller av något fönsteruttag. Lokala fiskevårdsområden och kustområden kan ha egna bestämmelser, så kontrollera alltid det aktuella vattnet.

Fredningstider

Horngäddan har ingen artspecifik nationell fredningstid. Däremot finns allmänna fredningsområden längs kusten, särskilt under våren, som kan begränsa var och när du får fiska. Stockholms skärgård har till exempel ett stort antal vikar med fiskeförbud under vårens lekperiod.

Catch and release

Horngäddan tål hantering någorlunda, men den är slank och relativt ömtålig. Garntofs- och silkestrådsmetoden utan krok är skonsam och underlättar återutsättning, eftersom fisken inte kroksätts. Hantera fisken med våta händer och håll tiden ur vattnet kort om du ska släppa tillbaka den.

Kontrollera alltid lokala regler på HaV:s webbplats eller Länsstyrelsens sidor inför fiske.