Id

Iden (Leuciscus idus) är en storväxande karpfisk som lever i sjöar, åar och Östersjöns bräckta vatten över större delen av Sverige. Den känns igen på de gula ögonen och de guldskimrande sidorna och är nära släkt med aspen, men betydligt mindre uppmärksammad bland sportfiskare. För den som metar i strömmande vatten på våren är storiden en av landets mest underskattade målfiskar.

Biologi

Utseende och identifiering

Iden har en kraftig, något högryggad kropp som påminner om mörtens men är tjockare. Unga individer är silverfärgade, medan äldre fiskar får ett guldglänsande, mässingsaktigt skimmer. Buk-, bröst- och analfenor har en rödaktig ton. Ögonen är gula, vilket är ett av artens säkraste kännetecken. Munnen sitter terminalt och iden har 56 till 61 fjäll längs sidolinjen.

Mindre id förväxlas oftast med mört, färna eller asp. Mörten har röda ögon och färre, större fjäll. Färnan har bredare huvud, större och mörkare fjäll samt en utbuktande, rundad bakkant på analfenan, medan iden har en konkav analfena. Aspen blir betydligt större, har ett spetsigt huvud med tydligt underbett och fler fjäll längs sidolinjen. I vatten där båda förekommer kan id hybridisera med asp.

En röd-orange variant odlas som prydnadsfisk i trädgårdsdammar. Den kallas guldid på svenska och golden orfe på engelska. Det är samma art, inte en egen underart.

Storlek och tillväxt

Typisk fångststorlek i svenska vatten är 30 till 45 cm och 0,3 till 1,5 kg. En id över 2 kg är stor, och fiskar över 3 kg är mycket ovanliga här. FishBase anger en maxlängd kring 85 cm, och i artens östliga utbredning finns rapporter om fiskar mot en meter och vikter upp emot 8 kg. Könsmognad inträffar vid tre till fem års ålder, något senare i kallare vatten. Iden kan bli över 20 år gammal.

Värdena i tabellen är genomsnitt baserade på nordiska och centraleuropeiska data. Tillväxten varierar kraftigt mellan vatten beroende på temperatur, födotillgång och beståndstäthet, och enskilda individer kan avvika betydligt. Läs siffrorna som riktvärden, inte som exakta tal för ett enskilt vatten.

Ålder	Längd (cm)	Vikt (g)
1 år	8–12	saknas
3 år	18–25	100–200
5 år	28–34	300–500
7 år	33–40	600–900
10 år	40–45	1 000–1 500
12+ år	45–55+	1 500–3 000+

Tillväxten är som snabbast under de första tio åren och avtar därefter markant.

Diet

Iden är en utpräglad allätare och mycket opportunistisk. Yngel och unga individer lever på bottendjur, insektslarver och små kräftdjur. Vuxna fiskar tar insekter, kräftdjur, blötdjur som snäckor och små musslor, växtdelar och ytinsekter. Från en längd kring 30 cm får större id ett tydligt inslag av fisk i dieten, framför allt löja och nors, och de tar gärna fiskrom. Att iden nappar på bröd, ost och liknande som hamnar i vattnet säger en del om hur allsidig den är. Det är också grunden till det klassiska brödmetet.

Fortplantning

Iden leker tidigt på våren, vanligen mars till maj beroende på latitud och kort efter islossningen i kallare delar av landet. Lektemperaturen ligger kring 5 till 8 °C. De flesta bestånd lekvandrar upp i strömmande vatten, men även grunda partier i sjöar och havsvikar kan användas. Leken sker över grus, sten eller översvämmad vegetation, där de ljusgula romkornen fäster.

Honan leker en gång per säsong och parar sig med flera hanar, som samlas på lekplatsen och följer de lekmogna honorna. En hona producerar mellan 15 000 och 250 000 ägg. Den intensiva leken pågår normalt tre till fyra dygn. Längs Östersjökusten vandrar iden upp i mynnande vattendrag i stort antal under tidig vår.

Habitat och beteende

Iden lever i sjöar, åar och älvar samt i bräckt vatten i Öresund, Östersjön och Bottenhavet. Den är en utpräglad stimfisk som föredrar relativt klart vatten men också klarar mer näringsrika och grumliga miljöer. På sommaren är iden yt-aktiv och jagar ytinsekter, ibland med hörbara plask, medan den söker djupare vatten under vintern.

Arten är vanlig längs kusterna och i många av inlandets stora sjöar och vattendrag. Enligt FishBase saknas den i Skandinavien norr om 69:e breddgraden. Att svenska rekordidar tagits både i Blekinges kuståar och i vatten längre norrut visar hur vid utbredningen är.

Beståndssituation

Iden bedöms som livskraftig i Sverige och är inte rödlistad. I rödlistan 2025, fastställd av SLU Artdatabanken den 24 mars 2026, försämrades statusen för flera matfiskar i havet, men iden berörs inte. Det främsta hotet mot arten är vandringshinder som dammar, som hindrar fisken från att nå sina lekplatser i strömmande vatten. Borttagna vandringshinder och restaurerade lekmiljöer gynnar beståndet.

Bästa säsong

Vår

Våren är höjdpunkten för idfisket. Lekvandringen drar upp stora fiskar i strömmande vatten, särskilt i kustmynnande åar i Blekinge och Småland. Mars till maj är den tid då de allra största idarna fångas på mete. Samtliga svenska rekord på senare år är vårfångade.

Sommar

På högsommaren går iden upp i ytan och jagar insekter. Det är den bästa tiden för flugfiske och ytfiske, framför allt under morgon och kväll. Stimmen rör sig i öppet vatten och vid bryggor, kanter och inlopp.

Höst

Hösten ger fortsatt bra mete när vattnet håller sig svalt och fisken betar aktivt inför vintern. Aktiviteten är jämn men avtar i takt med att temperaturen sjunker.

Vinter

Vintertid står iden djupt och är trög. Den fångas sällan och är i praktiken ett vilande fiskeobjekt under den kalla delen av året.

Dagliga mönster

Gryning och skymning är de mest produktiva tiderna under hela den isfria säsongen. Iden beskrivs genomgående som skygg och försiktig. Ett tyst och varsamt uppträdande vid vattnet lönar sig, särskilt vid fiske efter stora exemplar i klart vatten.

Fisketekniker

Varje teknik beskrivs i detalj på respektive tekniksida. Här ges en kortfattad orientering om vad som fungerar för id.

Mete

Mete är den klassiska och mest träffsäkra metoden för id. Bröd, maggot, mask och majs är beprövade beten, och flötmete i strömmande vatten är vägen till de största fiskarna. Det svenska rekordet togs på flötmete med maggot. Feedermete med mäskkorg fungerar väl på djupare eller strömmande sträckor där fisken står lågt. Förfodring lockar och håller kvar stim, men kontrollera alltid de lokala reglerna kring mäskning.

Läs mer om mete

Flugfiske

Iden tar torrfluga i ytan på sommaren, vilket är ett av artens mest spännande och underskattade fisken. Brödimitationer av skum och insektsmönster som efterliknar nattsländor och dagsländor fungerar bra. Sikta på vakande fisk under en stilla, solig dag och presentera flugan försiktigt. Ett klass 4 till 6-spö med flytlina räcker gott.

Läs mer om flugfiske

Spinnfiske

Eftersom större id är delvis fiskätande tar den små spinnare och jiggar. Iden fångas ofta som bonusfisk vid spinnfiske efter andra arter. Riktat spinnfiske efter id fungerar bäst med små, naturligt färgade beten kring jagande fisk i öppet vatten.

Läs mer om spinnfiske

Utrustning

Val av utrustning beror på teknik. En kortfattad orientering:

Spö: För mete passar ett medellätt match- eller haspelspö med känslig topp. För flugfiske räcker ett enhandsspö i klass 4 till 6.

Rulle: En smidig haspelrulle i storlek 2500 till 3000 med jämn broms. Bromsen bör vara mjuk eftersom storid kämpar bra i ström.

Lina: Huvudlina kring 0,18 till 0,25 mm, eller en tunn flätlina för bättre kontakt vid feedermete.

Tafs: Fluorocarbon i klenare dimension. Iden är skygg och fin tafs ger fler hugg. Stållina behövs inte.

Beten: Maggot, mask, bröd och majs vid mete. Torrflugor och brödimitationer vid flugfiske. Små spinnare och jiggar i naturliga färger vid spinnfiske.

Utrustningsguide för idspön

Rekord

Svenskt rekord (Sportfiskarnas Storfiskregister)

3 960 gram, 59 cm Fångad av Andreas Attnarsson i Nättrabyån, Blekinge, 29 mars 2024. Iden togs på flötmete med maggot i strömlinjen vid niotiden på morgonen, och vikten kontrollerades i Sportfiskarnas labb innan rekordkommittén godkände den. Fångsten slog det tidigare rekordet på 3 780 gram från 2015 med 180 gram.

Världsrekord (IGFA All-Tackle)

IGFA har inget registrerat All-Tackle-rekord för id. Arten saknas i organisationens rekorddatabas, vilket innebär att det inte finns något formellt världsrekord att jämföra med. De tyngsta dokumenterade spöfångade idarna kommer från östra och centrala Europa. Ett lettiskt exemplar på 5,50 kg från sjön Lubāns 1989 och en tysk fisk på 5,10 kg fångad i en grustäkt 2010 hör till de största fotodokumenterade fångsterna.

Det svenska rekordet på knappt 4 kg ligger under de tyngsta europeiska fångsterna eftersom de allra största idarna finns i östra Europa, där det även rapporterats nätfångade fiskar på över 8 kg. Eftersom IGFA inte listar arten förs det svenska rekordet separat av Sportfiskarna.

Nordiska rekord

• Norge: ca 3,94 kg, Andreas Ånerud Johansen, östafjells vatten. Norskt spöfångat rekord.
• Finland: 4,13 kg, Kemijoki, 2015. Det tyngsta nordiska spöfångade exemplaret.
• Danmark: 3,750 kg, Peter Juul Hansen, sjö på Fyn, 14 juni 2006.

Namn och etymologi

Det svenska namnet id härleds troligen till ett gammalt ord med betydelsen att skina eller brinna, en anspelning på fiskens silverne och guldskimrande lyster. Ordet har motsvarigheter i grannspråken. Iden heter vederbuk på norska, rimte på danska och säyne eller säynävä på finska. På tyska förekommer namnen Aland och Nerfling.

Släktnamnet Leuciscus kommer från grekiskans leykiskos, som betyder vitfisk och syftar på de silvriga sidorna. Artepitetet idus är en latinisering av det nordiska namnet. Iden är Hälsinglands landskapsfisk.

Den röd-orangea dammvarianten kallas guldid eller golden orfe. Lokalt och dialektalt förekommer informella benämningar som ört och tjockfälling. Dessa namn är dialektala och hörs sällan i modernt fiskespråk.

Id som matfisk

Idens kött är vitt och relativt mjukt, men det är benigt och anses ofta medelmåttigt som matfisk. Den lämpar sig bäst rökt eller gravad, även om kokning och stekning förekommer. I Sverige har iden inget kommersiellt värde och fiskas inte yrkesmässigt, medan den i östra Europa är en uppskattad matfisk.

Iden är en mager fisk. De fettlösliga miljögifterna dioxin och PCB, som är problemet i fet Östersjöfisk som strömming och vildlax, ansamlas därför inte på samma sätt i iden. Livsmedelsverkets kvicksilverråd för insjöfisk gäller främst rovfiskar som gädda, abborre, gös och lake, inte id specifikt. Variera ändå fiskkosten enligt allmänna rekommendationer.

Stora idar växer långsamt och är viktiga för beståndets reproduktion. De bör återutsättas varsamt.

Juridik och regler

Minimimått och fönsteruttag

Sverige har inget nationellt minimimått eller fönsteruttag för id. Enskilda fiskevårdsområden kan ha egna regler, så kontrollera alltid de lokala fiskekortsreglerna för det vatten du fiskar i.

Fredningstider

Det finns ingen nationell fredningstid för id. Däremot kan generella fredningsområden och fredningstider som inrättats för att skydda andra lekvandrande arter, som havsöring och gädda, omfatta vatten där iden leker under samma period. Lektiden under våren är biologiskt känslig, och det är god fiskarsed att inte störa lekande stim. Levande betesfisk är förbjudet att använda som agn i Sverige.

Catch and release

Iden tål hantering och drillning väl och lämpar sig för återutsättning. Använd våt hand eller en fuktad, knutlös håv, kroka av fisken i vattnet om möjligt och håll den under ytan vid foto. Stora individer bör prioriteras för återutsättning eftersom de bär upp reproduktionen.

Kontrollera alltid lokala regler på HaV:s webbplats eller Länsstyrelsens sidor inför fiske.