Sik

Siken (Coregonus maraena) är inte en art utan ett artkomplex med kraftig lokal variation och räknas till laxfiskarnas familj Salmonidae. I svenska vatten förekommer minst sex ekotyper med vitt skilda storlekar, lektider och födoval. Den som pimplar en grov Storsjösik och den som metar upp en planktonsik i ett jämtländskt fjällvatten fiskar biologiskt efter helt olika fiskar, trots att båda kallas sik.

Biologi

Utseende och identifiering

Siken är slank och silverblank med en blågrön till brunaktig rygg, vit buk och mörkgrå fenor. Som alla laxfiskar har den en fettfena bakom ryggfenan. Stjärtfenan är djupt kluven. Den viktigaste fältkaraktären är överbettet: överkäken sticker fram längre än underkäken, och munnen sitter tydligt under nosen.

Det skiljer siken från:

• Siklöja (Coregonus albula) – underbett (underkäken längst fram), klart mindre kropp.
• Harr (Thymallus thymallus) – stor segelliknande ryggfena. Sik har låg, “normal” ryggfena.
• Karpfiskar – saknar fettfena.

Antalet gälräfständer är artens viktigaste taxonomiska karaktär och skiljer ekotyperna åt: planktonätande former har fler och tätare räfständer (40–60), bottendjurätande färre (20–35).

Storlek och tillväxt

Tillväxten varierar dramatiskt mellan ekotyper och vatten. Värdena i tabellen är genomsnitt och bör tolkas som riktmärken. En vandringssik längs Bottniska viken kan växa tre till fyra gånger snabbare än en planktonsik i ett kargare fjällvatten.

Ålder	Vandringssik / storväxta former	Planktonsik / fjällsjöar
1 år	10–12 cm, 10–20 g	8–10 cm, 5–10 g
2 år	18–25 cm, 80–150 g	12–15 cm, 20–40 g
3 år	28–35 cm, 250–450 g	15–18 cm, 40–80 g
5 år	40–48 cm, 800–1 200 g	20–25 cm, 100–180 g
7 år	ca 50 cm, 1 000–2 000 g	25–30 cm, 200–400 g
10 år	55–63 cm, 2 500–4 000 g	30–35 cm, 350–700 g

Maxlängden för arten är ca 70–73 cm. Sik över 4 kg räknas som en stor fisk i Sverige. Maximal ålder är upp till 30 år.

Diet

Kosten styrs av ekotypen och varierar under fiskens liv:

• Yngel: Zooplankton (daphnier, hoppkräftor).
• Planktonsik/blåsik: Planktonätare livet ut.
• Storsik/sandsik: Bottendjur som fjädermygglarver, märlkräftor och snäckor.
• Storväxta vandringssik: Delvis fiskätande – tar nors, siklöja och spigg.
• Bottenviken: Äter också Mysis-räkor och Pontoporeia.

Fortplantning

Leken sker från oktober till januari (undantagsvis september till februari) vid vattentemperaturer kring 2–6 °C. Hanen når könsmognad vid 2–4 år, honan något senare vid 3–5 år. Lekplatsen är grus- eller sandbotten på 0,5–130 m djup. Rommen läggs fritt i vattnet utan romgrop. Kläckning sker vid eller strax efter islossning.

Vandringssiken i Norrlands älvar koncentreras till mynningsområden under hösten. Vattenkraftens utbyggnad under 1900-talet har stängt av de flesta stora vandringsstråk, och flertalet vandringssikbestånd hålls i dag uppe av kompensationsodling.

Habitat och beteende

Sik kräver kallt (optimalt 9–10 °C), syrerikt vatten och lever i stim. På sommaren söker den sig under språngskiktet, ofta på 15–35 m i klara djupa sjöar. Under vår och höst rör den sig grundare. I Bottniska viken vandrar adulta sikar längs kusten och upp i älvmynningarna inför lektiden.

Beståndssituation

Sik som art bedöms som Livskraftig (LC) på SLU Artdatabankens rödlista. Av fyra utvärderade kustsikbestånd i Östersjön konstaterar SLU Aquas Fiskbarometer 2024 att endast Bottenvikens bestånd befinner sig inom biologiskt säker gräns. Bestånden i Bottenhavet och Egentliga Östersjön bedöms som otillfredsställande. HELCOM listar arten som Endangered på Östersjönivå.

Bästa säsong

Vår

Efter islossning rör sig siken mot grundare vatten för intensivt födosök. Längs Bottniska vikens kust är mars–april klassisk säsong för glidande bottenmete med mask. I sjöar ger ett kort fönster med isfiske från is som fortfarande bär bra resultat, kombinerat med mete när vattnet öppnat sig.

Sommar

Siken söker sig under språngskiktet, typiskt 15–30 m i klara storsjöar. Soliga dagar är fisket trögt. Vid insektskläckningar av dagsländor, slöjsländor och nattsländor stiger siken till ytan och kan tas på fluga. Gryning och sena kvällar är de produktivaste tiderna.

Höst

Lektiden nalkas och siken samlas på lekplatser. I vatten utan fredningstid är hösten sista chansen på storfisk innan isen. Mete och flugfiske vid älvmynningar längs Norrlandskusten kan ge vandringssik under september–oktober.

Vinter

Pimpelfiskets storsäsong och den period då de allra flesta storfiskrekord registreras. Siken samlas i stim på 5–25 m djup. Bästa tider är gryning och timmarna kring middagsljus. Det nuvarande svenska rekordet på 6 770 g kom från pimpelfiske i mars.

Dagliga mönster

Siken är i grunden dagaktiv med aktivitetstopp vid gryning och skymning. Under pimpelsäsongen är fönstret kring 09–14 ofta produktivt. Extremt klart väder och hög sol dämpar aktiviteten.

Fisketekniker

Varje teknik beskrivs i detalj på respektive tekniksida. Nedan ges de viktigaste praktiska råden specifikt för sikfiske.

Isfiske

Pimpel är den effektivaste sportfiskemetoden för sik i Sverige och teknik bakom de senaste svenska rekorden.

• Spö: Kort pimpelspö 50–80 cm med mjuk topp.
• Lina: 0,16–0,22 mm nylon eller fluorcarbon.
• Bete: Liten pirk (3–8 g) eller mormyska (0,3–1,5 g), agnad med maggot, röd mygglarv eller liten mask. Mörka mormyskor i mässing eller koppar med röd droppe är pålitliga.
• Djup: Siken håller sällan vid botten. Sänk betet till halva djupet och variera uppåt.
• Rörelse: Långsamma, korta lyft (5–10 cm) med långa pauser. Sik hugger oftast i stillaståendet eller på fallet.

Läs mer om isfiske

Mete

Längs Bottniska vikens kust är glidande bottenmete med mask klassisk sikmetod under vår och tidig sommar. I sjöar fungerar flötesmete med maggot vid grundare partier under sommaren.

• Krok storlek 8–14.
• Lina 0,18–0,22 mm.
• Anpassa djupet till var siken rör sig. Börja på botten och arbeta dig uppåt.

Läs mer om mete

Flugfiske

Siken stiger till ytan vid insektskläckningar och kan då tas på fluga. Det norska rekordet på 4,15 kg togs på torrflugan Greenwells Glory.

• Spö: Klass 4–6, 9 fot.
• Lina: Flytlina eller intermediate WF 5/6.
• Tafs: Tunn, 0,12–0,16 mm, 9–12 fot.
• Flugor: Små nymfer (Pheasant Tail, Hare’s Ear, storlek 14–18), kläckare och CDC-mönster. Vid kläckningar fungerar även Greenwells Glory och liknande torrflugor.

Läs mer om flugfiske

Spinnfiske

Sikens lilla mun gör stora drag ineffektiva. Spinnfiske fungerar med mycket små spinnare (Mepps storlek 0–1), skeddrag 3–7 g och micro-wobblers 3–5 cm. Kastdobb med liten fluga ger ofta bättre resultat än spinnaren ensam.

Läs mer om spinnfiske

Trolling

Inriktat sikfiske med trolling är ovanligt i Sverige men förekommer i samband med röding- och laxfiske, där sik tas som bifångst. Micro-wobblers eller dragna flugor 5–15 m bakom båten på 5–20 m djup.

Läs mer om trolling

Utrustning

Spö: Pimpelspö med mjuk, känslig topp för att känna sikens subtila hugg. För mete ett 3,9–4,5 m matchspö. För flugfiske klass 4–6.

Hjul: Mini-haspel eller inkapslad rulle för pimpel. Haspel storlek 2000–3000 för mete och spinnfiske. Flugrulle med drag för flugfiske.

Lina: 0,16–0,20 mm nylon eller fluorcarbon för pimpel och mete. Fluglina WF 5/6 för flugfiske.

Beten och flugor: Mormyska 0,3–1,5 g agnad med maggot är grundvalet vid pimpel. Krok storlek 8–14 för mete. Nymfer och torrflugor storlek 14–18 för flugfiske.

Rekord

Svenskt rekord (Sportfiskarnas Storfiskregister)

6 770 g, 74 cm (omkrets 54,5 cm) Fångad av Gintaris Milvydas, Landösjön, Jämtland, 6 mars 2025. Fisken togs på pimpel med maggot-agnad pirk och slog det tidigare rekordet på 6 200 g från Västra Silen 2014.

Världsrekord

Det finns inget verifierat IGFA all-tackle-rekord för Coregonus maraena per maj 2026. Det finska sportfiskerekordet på 7 080 g (Syvälampi, 2000, roddtrolling) är det starkaste verifierade rekordet i Norden.

Nordiska rekord

Land	Vikt	Vatten	År	Metod
Sverige	6 770 g	Landösjön, Jämtland	2025	Pimpel, maggot-pirk
Finland	7 080 g	Syvälampi, Nummi-Pusula	2000	Roddtrolling
Norge	4 150 g	Femundselva	1968	Flugfiske, torrfluga

Namn och etymologi

Ordet sik är belagt i svenskan sedan 1297. Fornsvenska siker, fornisländska sikr, äldre danska sig. Elof Hellquist konstaterar besläktade former i ryska och lettiska och ser det som ett gammalt germanskt–slaviskt–baltiskt fisknamn. Släktnamnet Coregonus är sammansatt av grekiska kore (pupillen i ögat) och gonia (vinkel). Artnamnet maraena syftar på Müritz-sjöns tyska namn Maren, därifrån Johan Bloch beskrev arten 1779.

Siken är landskapsfisk i Ångermanland.

Språk / region	Namn
Svenska (ekotyper)	storsik, sandsik, blåsik, planktonsik, älvsik, aspsik
Norska	sik, nebbsik
Finska	siika, vaellussiika, pohjasiika
Danska	helt, snæbel
Engelska	European whitefish, lavaret, gwyniad, powan
Tyska	Felchen, Renke, Maräne

Sik som matfisk

Sik räknas till Nordens mest uppskattade sötvattenfiskar. Köttet är vitt, fast och saftigt med en mild, lätt söt smak och relativt hög fetthalt. Fetten gör siken utmärkt för rökning och gravning.

Bästa matfiskstorleken är 35–55 cm. Fjälla siken, rensa magen och behåll gärna skinnet vid stekning. Fettinnehållet i skinnet ger smaken. Filén läggs i het panna skinnsidan ned, 2–3 min, vänd och stek ytterligare 1–2 min.

• Rökt sik är delikatess i hela Norden, traditionellt över al, björk eller en.
• Gravad sik följer samma proportioner som gravlax. Frys fisken minst 3 dygn före gravning.
• Sikrom är delikat och produceras framför allt i norra Sverige och Finland.
• Halstrad sik över öppen eld är en klassisk norrländsk friluftsmåltid.

Stor sik från Vänern och Östersjön kan ha förhöjda dioxinhalter. Följ Livsmedelsverkets aktuella kostråd för dessa vatten.

Juridik och regler

Minimimått

Det finns inget nationellt minimimått för sik i de fem stora sjöarna (Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren, Storsjön). Lokala fiskevårdsområden tillämpar ofta egna regler. Kontrollera alltid innan fiske.

Fredningstider och fredningsområden

• Gotlands kustvattenområde: Fiske efter sik är förbjudet 1 november–15 december.
• Bottenhavet: Fredningsområde vid Storjungfrun/Storgrundet/Kalvhararna infört 2011.
• Lokala fiskevårdsområden kan ha egna fredningstider.

Övrigt

• Handredskapsfiske är fritt i de fem stora sjöarna och längs svenska kusten.
• Maskstorlek för nätfiske: Vänern minst 45 mm (vissa områden 55 mm). Vättern 43 mm grundare än 30 m och 60 mm djupare.

Kontrollera aktuella regler på HaV:s webbplats och Länsstyrelsens sidor inför fiske.

Bra vatten för sikfiske

Storsjön (Jämtland)

Läs mer om Storsjön

Sveriges femte största sjö och det enskilt mest kända sikfiskvattnet för sportfiskare. Upp till fem ekotyper av sik samexisterar. Pimpelfiske januari–april är klassiskt. Det nya svenska rekordet på 6 770 g kom från Landösjön i samma område i mars 2025.

Vänern

Läs mer om Vänern

Goda sikbestånd med flera ekotyper. Sportfisket är sparsamt men storfisk förekommer.

Vättern

Läs mer om Vättern

Sik förekommer och tas som bifångst vid röding- och laxfiske, framför allt vid trolling på 15–35 m djup vår och höst.

Mälaren

Läs mer om Mälaren

Sikfiske förekommer vid de djupare partierna men är inte ett primärt sportfiskemål i sjön.

Norrlandskusten (Bottniska viken)

Längs kusten från Haparanda till Umeå ger vandringssik under augusti–oktober. Bäst vid älvmynningarna inför uppvandring. Glidande bottenmete med mask eller liten pirk direkt i strömfåran är klassisk metod.