Sill

Sillen (Clupea harengus) är en av de mest tillgängliga matfiskarna längs svenska kusten och en självklar nybörjarfisk. Den är samma art som strömmingen. Gränsen för namnbruket går vid Kalmar, där fisken kallas sill söder och väster om gränsen och strömming norr om den. För fritidsfiskaren innebär det att sillfisket framför allt sker i Öresund och i Bohusläns fjordar.

Biologi

Utseende och identifiering

Sillen har en strömlinjeformad, sidplattad kropp med silverglänsande sidor och en blågrön till mörk rygg. Stjärtfenan är djupt urringad och fisken har en enda ryggfena utan taggstrålar. Någon tydlig sidolinje syns inte. Fjällen lossnar lätt vid hantering.

Den vanligaste förväxlingen är med skarpsill (Sprattus sprattus). Det säkraste kännetecknet sitter på ryggfenan. Hos sillen börjar ryggfenan framför bukfenans fäste, hos skarpsillen i linje med eller bakom det. Skarpsillen har dessutom skarpa, sågtandade kölfjäll längs buken, vilket gett den smeknamnet vassbuk. Drar man fingret framåt mot buken känns skarpsillen vass medan sillens buk är slätare. Skarpsillen blir också mindre, vanligen 12–14 cm.

Storlek och tillväxt

Sill i Västerhavet blir normalt 23–30 cm och väger 40–200 gram. Oceanisk sill kan nå drygt 40 cm. Arten kan i undantagsfall bli upp mot 25 år gammal, men de flesta individer blir under tio år. Tillväxten styrs av temperatur, salthalt och födotillgång, och västkustsillen växer sig större än östersjösillen.

Tabellen nedan visar genomsnittliga värden. De verkliga måtten varierar kraftigt mellan bestånd och vattenområden.

Ålder (år)	Ungefärlig längd (cm)	Ungefärlig vikt (g)
1	9–13	10
2	15–20	40
3	20–25	80
5	26–30	150
10	30–35	250

Värdena är genomsnitt med stor variation mellan vatten. En sill från Skagerrak växer snabbare och blir större än en sill från södra Östersjön.

Diet

Sillen lever av djurplankton. Huvudfödan är små kräftdjur som hoppkräftor och krill, samt fisklarver. Nykläckta larver tar mikroskopiskt plankton, medan större individer även äter pungräkor och bottendjur. Sillen följer planktonets dygnsvandring och anpassar sitt djup efter födan.

Fortplantning

Sillen finns i både vårlekande och höstlekande former. Till skillnad från de flesta andra havsfiskar är sillen bottenlekare. De klibbiga äggen sjunker och fastnar på sand, grus, sten eller tång, och honan undviker mjuka lerbottnar. En hona släpper mellan 20 000 och 40 000 ägg som befruktas fritt i vattnet. Leken sker oftast vid 8–12 graders vattentemperatur. Äggen kläcks på en till tre veckor beroende på temperaturen. I Öresund och längs Skånes sydkust sker huvuddelen av leken under september och oktober.

Habitat och beteende

Sillen är en pelagisk stimfisk som rör sig i den fria vattenmassan, från ytan ner till omkring 200 meters djup. På dagen står stimmen ofta nära botten och på natten stiger den mot ytan för att följa planktonet. Arten tål låga salthalter och leker i Östersjön i vatten med mindre än 7 promilles salthalt. Lekvandringarna kan vara långa. Sill som växer upp i Nordsjön vandrar in i Skagerrak och Kattegatt för att äta.

Beståndssituation

Sillen förvaltas i flera separata bestånd, och statusen skiljer sig kraftigt mellan dem. Den vårlekande sillen i västra Östersjön är hårt nedfiskad. ICES bedömde inför 2026 att lekbiomassan låg på omkring 52 procent av den kritiska gränsen Blim och rekommenderade nollfångst för åttonde året i rad. För nordsjösillen är läget bättre, men även där drogs den rekommenderade fångstmängden ned med omkring 30 procent inför 2026. De stora neddragningarna gäller yrkesfisket. Aktuell beståndsstatus redovisas av SLU Aqua och Havs- och vattenmyndigheten.

Bästa säsong

Vår

Vårlekande sill går in mot kusterna för att leka. Fisket kan vara bra lokalt under leken, men de största stimmen för fritidsfiskaren samlas på hösten och vintern.

Sommar

Sommarsillen är mer utspridd och svårare att lokalisera. Längs västkusten riktar de flesta som fiskar från båt in sig på makrill under den varma delen av året, och sillfisket blir mer sporadiskt.

Höst

Hösten inleder högsäsongen. Från september kommer stora stim in i Öresund på väg söderut mot lekplatserna vid Tysklands kust. Sillen blir ofta större fram mot november och december. Detta är den period då fisket är som mest pålitligt från både båt och land.

Vinter

I Öresund håller fisket i sig in i december, och vid milda vintrar kan stimmen stanna en bit in i januari och februari. I Bohusläns skyddade fjordar går storvuxen lekmogen sill in under vintern, ibland kallad julsill. Den här vintersillen står djupt och är mer passiv än höstsillen i Öresund.

Dagliga mönster

Sillen flyttar sig ofta under dygnet och står grundare på morgonen för att sedan söka djupare vatten. Ett ekolod är det enskilt viktigaste hjälpmedlet för att hitta stimmen, eftersom fisken kan stå på vitt skilda djup från dag till dag.

Fisketekniker

Var och en av teknikerna nedan beskrivs i detalj på respektive tekniksida. Här ges en orientering om hur de passar för sillfiske.

Sillhäckla

Sillhäcklan är den dominerande metoden. Den består av en rad små krokar klädda med fjäder, glittertråd eller färgade pärlor som imiterar småfisk och plankton. Tacklet fiskas vertikalt med en tyngd, ett päronsänke eller en pirk, längst ner. När häcklan dras genom ett stim hugger ofta flera fiskar samtidigt. Sillen är mjuk i munnen, så något mothugg behövs inte. Vänta in fler napp innan du tar upp tacklet.

Havsfiske

Från båt fiskas sillen genom att man prickar in stimmen med ekolod och sänker häcklan ner till rätt djup. Turbåtar i Öresund utgår bland annat från Helsingborg och Landskrona. I Bohusläns fjordar står vintersillen ofta på 15–30 meters djup, vilket kräver tyngre tackel och tålamod. Börja vid botten och fiska uppåt tills du hittar på vilket djup fisken står.

Läs mer om havsfiske

Mete

Sill går utmärkt att fånga från land med en häckla eller med små krokar och bete. Hamnar, bryggor, pirar och kajer fungerar bra när stimmen står nära kusten. En lätt utrustning gör det lilla fisket roligare och räcker gott för sillens storlek.

Läs mer om mete

Utrustning

Val av utrustning beror på teknik. En kortfattad orientering:

Spö: Ett lätt spö med känslig topp räcker. Ett ultralätt spö ger mer liv i fighten på den lilla fisken.

Rulle: En liten haspelrulle eller multirulle fungerar bra.

Lina: Tunn flätlina rekommenderas eftersom den är känslig och förmedlar napp tydligt även på djupt vatten.

Tafs: Färdiga sillhäcklor har inbyggd tafs. Krokstorleken anpassas efter område. I Öresund fungerar storlek 4 på den aktivt jagande höstsillen, medan Bohusläns passiva vintersill kräver små krokar i storlek 8–12.

Beten: Variera mellan blanka krokar, fjäder och självlysande pärlor i silver, blått och vitt. Pröva dig fram tills du hittar vad fisken vill ha för dagen.

Utrustningsguide för spön

Rekord

Svenskt rekord (Sportfiskarnas Storfiskregister)

0,660 kg, 38 cm Fångad av Erling Hilmersson, Flivik i Gåsafjärden utanför Kalmar, 20 mars 1996. Minimivikten för att registreras i Storfiskregistret är 0,35 kg, vilket säger en del om hur liten arten normalt är.

Världsrekord (IGFA All-Tackle)

1,02 kg (2 lb 4 oz) Fångad av Guillaume Fourrier, Dieppe, Frankrike, 2011.

Det svenska rekordet är lägre än IGFA-rekordet eftersom de allra största sillarna inte finns i svenska vatten. Oceanisk sill i Nordsjön, Atlanten och Engelska kanalen blir större än den sill som går in mot svenska kusten. IGFA-rekordet kommer just från Engelska kanalen.

Nordiska rekord

• Norge: cirka 0,72 kg, Lofoten, 1977
• Finland: officiell uppgift bör kontrolleras hos Finlands sportfiskeförbund
• Danmark: officiell uppgift bör kontrolleras hos Danmarks Sportsfiskerforbund

Namn och etymologi

Ordet sill är belagt i svenskan sedan 1300-talet och kommer av fornsvenskans sild. Besläktade former finns i danskans och norskans sild och isländskans síld. Ordets ursprung är omtvistat. Den utbredda sillhandeln har lämnat spår i andra språk, där finskans silakka och flera baltiska och slaviska ord för sill lånats in från nordiska språk.

Det vetenskapliga släktnamnet Clupea är latin för sill. Artnamnet harengus är en latinisering av det forngermanska harinc, samma ord som ligger bakom tyskans Hering och engelskans herring. Sillen och strömmingen är samma art, men namnet strömming används för östersjösillen norr om Kalmar och har ett eget, osäkert ursprung.

Inom handeln förekommer flera benämningar. Strömming fångad i skärgården kallas ibland skärströmming. Matjessill är kryddad inlagd sill och böckling är varmrökt sill eller strömming. Värt att känna till är att skarpsill ofta säljs under namnen ansjovis eller sardin, trots att det är en annan art än sillen.

Sill som matfisk

Sillen är en fet fisk som är rik på omega-3-fettsyror, protein och D-vitamin. Västkustsillen har högre fetthalt än den magrare östersjösillen. Klassiska tillagningar är inlagd sill, matjessill, stekt sill, gravad sill och böckling. Storleken på en matsill är sällan något problem, eftersom hela fisken är lagom stor att rensa och tillaga.

Tänk på Livsmedelsverkets kostråd. Sill och strömming från Östersjön och Bottniska viken kan innehålla höga halter dioxin och PCB. Barn upp till 18 år, den som vill bli gravid i framtiden, gravida och ammande rekommenderas att inte äta sådan fisk oftare än två till tre gånger per år. Övriga kan äta den ungefär en gång i veckan. Sill från Västerhavet omfattas generellt inte av råden. Står det inget om fångstområde på förpackningen kan fisken ändå komma från Östersjön, så läs på etiketten.

Juridik och regler

Minimimått och fönsteruttag

Det finns inget minimimått för sill vid handredskapsfiske. Vid fiske inom kustvattenområdet gäller minimimått endast för gädda, gös, harr, lax, öring och torsk.

Fredningstider

Sillfiske med handredskap för fritidsfiskare har ingen fredningstid och är i praktiken oreglerat när det gäller fångstmängd för privatpersoner. De kraftiga kvotneddragningarna som beslutats för sill gäller yrkesfisket. Tänk ändå på att beståndet i Östersjön är hårt pressat och fiska med måtta.

Catch and release

Sillen är mjuk i munnen och mycket känslig för hantering. Den klarar sig dåligt efter återutsättning. Sillfiske bör därför ses som matfiske. Fånga det du tänker äta och avsluta fisket när du har fyllt behovet.

Kontrollera alltid lokala regler på HaV:s webbplats eller Länsstyrelsens sidor inför fiske.