Torsk

Torsken (Gadus morhua) är Nordatlantens och Östersjöns viktigaste torskfisk och har i sekler varit ryggraden i nordeuropeiskt kustfiske. I dag är situationen allvarlig: torsken i Östersjön befinner sig under biologiskt säkra gränser, och sedan 1 januari 2025 är allt riktat fritidsfiske efter torsk förbjudet i hela Östersjön. Sportfiske efter torsk i Sverige bedrivs i praktiken enbart längs Västkusten.

Biologi

Utseende och identifiering

Torsken känns igen på tre tydliga drag: skäggtömmen under hakan, den ljusa sidolinjen som buktar uppåt, och den raka eller svagt konvexa stjärtfenan. Kroppen är kraftig med tre ryggfenor och två analfenor. Överkäken skjuter ut något framför underkäken. Färgen varierar med miljön. På Bohusläns klippkust lever s.k. bergtorsk med kopparrödaktig teckning. Torskar på ålgrässbottnar är grönaktiga, och de på sandiga bottnar ljusgrå till beige. Det är samma art, men kamouflagefärgen anpassas till omgivningen.

Storlek och tillväxt

Värdena nedan är genomsnitt. Variationen mellan individer och vatten är stor. Nordsjötorsk växer 2–3 gånger snabbare än Östersjötorsk, och den moderna östersjötorsken är kraftigt förkrympt jämfört med historiska data.

Ålder	Nordsjötorsk (ca)	Östersjötorsk (ca, historiskt)
1 år	15–20 cm	14 cm
2 år	30–50 cm	27 cm
3 år	50 cm	38 cm
4 år	60–80 cm	48 cm
5 år	70–90 cm	57 cm
6 år	80–100 cm	65 cm

Den östra östersjötorsken har krympt drastiskt under de senaste decennierna. Medianvikten vid könsmognad föll från cirka 1,36 kg (1996) till 0,27 kg (2019), och medianstorlek vid könsmognad gick från drygt 60 cm på 1930-talet till runt 20 cm under 2010-talet. Orsaker är en kombination av tidigare hårt fisketryck och försämrade uppväxtvillkor i Östersjön. Arten kan bli minst 40 år gammal och uppnå mer än 50 kg, men sådana exemplar är extremt sällsynta i dag.

Diet

Torsken är en rovfisk högt upp i näringskedjan. Födan varierar med habitat och årstid. Den äter sill, skarpsill och lodda, bottenlevande kräftdjur och krabbor, samt fisk av andra slag inklusive mindre torskar. På grunt vatten längs Bohuskusten betar den aktivt på tångkrabbor under hösten, vilket ger god kondition och fast köttkvalitet.

Fortplantning

Könsmognad uppnås vid 2–6 års ålder beroende på bestånd. Befruktningen sker i fritt vatten nära ytan. Äggen är pelagiska och flödar med strömmen. Vid Västkusten leker torsken januari till april. I Östersjön sker lek april till augusti, men lekprocessen kräver att salthalt och syrehalt är tillräckliga. De syrerika, saltare vattnen kring Bornholmsdjupet är i dag det praktiskt taget enda funktionella lekområdet i Östersjön. Stora, äldre honor producerar fler ägg med bättre flytegenskaper och är oproportionerligt viktiga för rekryteringen.

Habitat och beteende

Torsken är en bottennära art som lever på djup från ett par meter ner till 200 m. Den föredrar omväxlande sand- och stenbotten och trivs i vattentemperaturer mellan 0 och 15 grader. Den jagar mestadels ensam men bildar stim under lek. Vid lek- och näringsvandringar kan den förflytta sig 30 km per dygn.

Beståndssituation

Fyra bestånd berör svenska vatten.

Det östra östersjöbeståndet (delområde 24–32) är det mest kritiska. ICES rekommenderar nollfiske sedan 2020, utan tecken på återhämtning. Beståndet ligger långt under biologiskt säkra gränser. Orsaker är samverkande: tidigare överfiske, syrefattiga bottnar till följd av övergödning, parasiter (sälmask från gråsäl) och ett förändrat klimat.

Det västra östersjöbeståndet (delområde 22–24) är också under biologiskt säkra gränser. ICES rekommenderade maximalt 24 ton totalt (yrkes- och fritidsfiske sammantaget) för 2024 och 2025, och nollfångst för 2026–2027.

Kattegattbeståndet är stängt för riktat fiske. Torsk tas bara som bifångst under stränga kontrollkrav.

Nordsjö-/Skagerrakbeståndet har bättre status och är det bestånd som i dag bär upp det legala torskfisket längs Bohuskusten.

Bästa säsong

Allt praktiskt sportfiske efter torsk i Sverige bedrivs i Skagerrak och Bohuslän. Fisket längs Bohuskusten är möjligt hela året, men innanför trålgränsen råder fredning 1 januari till 31 mars. På djupa vrak och rev utanför trålgränsen, till exempel runt Väderöarna och Hållö, fiskas torsk under hela öppna säsongen.

Vår

Torsken samlas på lekplatser och är mer förutsägbar i sin rörelse. Fisket kan vara effektivt just utanför fredningszonerna, men att störa lekande torsk är kontraproduktivt för beståndet och bör undvikas om det går.

Sommar

Torsken sprider sig på sommardjup och följer bytesfisken. Fisket på vrak och rev fungerar bra. Nattfiske med jigg på grunda bottnar kan vara produktivt.

Höst

Hösten är konditionens säsong. Torsken äter intensivt inför vintern, gärna tångkrabbor, och köttet är fast och välsmakande. Oktober och november är många kustfiskares favoritmånader.

Vinter

Vintertorsk söker sig till djupare vatten i Skagerrak. Vrakfiske med tung pilk fungerar bra i kallt, klart vatten. Notera att fredning gäller innanför trålgränsen från nyår.

Dagliga mönster

På grunt vatten är skymning och tidig kväll ofta mer produktivt än mitt på dagen. På djupare vrak och rev spelar dagsljuset en mindre roll.

Fisketekniker

Varje teknik beskrivs i detalj på respektive tekniksida. Nedan finns en kortfattad orientering om vad som fungerar vid torskfiske i svenska vatten.

Jiggfiske

Jiggfiske är effektivt på grunt till medeldrupt vatten längs Bohuskusten. Jiggen kastas snett framåt i driftriktningen och studsas i botten med rytmiska tag. Torsken hugger ofta i sänkfasen. Större jiggar på 20–40 cm selekterar bort småtorsk och ger chans på kraftigare fiskar. Hullinglösa krokar eller enkelkrokar rekommenderas för skonsammare återutsättning.

Läs mer om jiggfiske

Vertikalfiske

Vertikalfiske med pilk är den klassiska metoden för torsk på vrak och djupare rev. En smäcker, tung pilk sjunker snabbt och triggar torsken till hugg. En upphängare med gummibete ovanför pilken fördubblar ofta chanserna. Metoden fungerar från förankrad eller drivande båt.

Läs mer om vertikalfiske

Bottenfiske

Bottenfiske med dött bete på släptackel är ett enkelt och effektivt sätt att fånga torsk, särskilt på sand- och grusbottnar. Dött bete av sej, makrill eller tobis fungerar bra. Kom ihåg att levande betesfisk är förbjudet i Sverige.

Trolling

Trolling med fiskdragare eller shad på 1–6 meters djup kan lokalisera aktiv torsk på grundare vatten. Metoden ger ett effektivt sök när torsken rör sig och ännu inte hittats.

Läs mer om trolling

Utrustning

Val av utrustning beror på teknik. En kortfattad orientering:

Spö: Vid grundvattenfiske räcker ett medeltungt gädd- eller havsspö med kastvikt 20–80 g. För vrakfiske behövs ett kraftigare havsspö i klassen 20–30 lbs.

Rulle: En havsrulle med god broms och tillräcklig linkapacitet håller bättre vid djupfiske. Haspelrulle fungerar utmärkt på grunt vatten.

Lina: Flätad lina 0,20–0,25 mm räcker på grunt vatten. På djupt vrak används gärna 0,30–0,32 mm för att klara pilkvikter på 200–500 g.

Tafs: En meterlång nylontafs på 0,60–0,80 mm skyddar mot abrasion mot vrak och klippor.

Beten: Pilkar, jiggar och gummibeten i vitt, gult och fluorescerande fungerar bra. Dött bete av makrill eller sej används vid bottenfiske.

Utrustningsguide för torskspön

Rekord

Svenskt rekord (Sportfiskarnas Storfiskregister)

32,420 kg, 122 cm Fångad av Peter Arvidsson från Oxie, på ett vrak söder om Abbekås i Skåne, den 19 mars 1994. Registrerat i Sportfiskarnas Storfiskregister. Minimivikten för torsk i registret är 17,0 kg.

Världsrekord (IGFA All-Tackle)

47,03 kg (103 lb 10 oz), 160 cm Fångad av Michael Eisele utanför Sørøya i Norge, den 28 april 2013. Fisken hade ett omfång på 99 cm och slog ett 44 år gammalt världsrekord.

Det svenska rekordet på 32,420 kg är klart lägre än IGFA:s världsrekord på 47,03 kg. De opererar som separata system med olika verifieringsprocesser, och rekordfiskar registreras inte automatiskt i båda. Det norska fisket i Lofoten och vid Finnmarkskysten ger generellt tillgång till större torskar ur det rika nordatlantiska beståndet.

Nordiska rekord

• Norge: 41,72 kg, 149 cm, Morten Hvam, 2012
• Danmark: 36,25 kg, 143 cm, Det Gule Rev, Thyborøn, 2014
• Finland: 29,55 kg, 141 cm, Åland, maj 2022 (garnfångad under ett forskningsprojekt och vägd urtagen, så levande vikt var högre)

Namn och etymologi

Ordet “torsk” härstammar från fornsvenska þorsker och fornnordiska þorskr. Enligt Svenska Akademiens ordbok är det sannolikt bildat till roten för “torr”, med syftning på fiskens traditionella beredning som stockfisk (torkad) eller klippfisk (saltad och torkad). De europeiska benämningarna kabeljau (nederländska/tyska) och bacalao (spanska) spåras till latinets baculus, stav eller pinne, med syftning på det pinnliknande stockfiskformatet.

Det vetenskapliga namnet Gadus morhua gavs av Linné 1758. Gadus är latiniserad form av ett gammalgrekiskt ord för torskfisk. Morhua är latinisering av ett äldre nordeuropeiskt folknamn för arten. Östersjötorsken förs ibland till underarten Gadus morhua callarias baserat på genetiska och morfologiska skillnader, men detta är omtvistat i litteraturen.

På Bohusläns kust används informellt termerna bergtorsk, ålgrästorsk och sandbottentorsk för att beskriva färgvarianter av samma art beroende på livsmiljö. Det är sportfiskartermer, inte biologiska underarter.

Torsk som matfisk

Torskens kött är magert, fast och milt vitt. Det flagar sig lätt vid tillagning och är tacksamt att laga. Klassiska svenska rätter är kokt torsk med äggsås och riven pepparrot, ugnsbakad torskrygg och panerad torskfilé. Lutfisk tillverkas av torkad torsk. Torskrom och torsktunga betraktas som delikatesser. Ur levern utvinns torskleverolja och fisklevertran.

Livsmedelsverket anger att torsk kan ätas ofta av alla, inklusive gravida och ammande, eftersom den är mager och tar upp lite miljögifter. Det skiljer torsk från fet Östersjöfisk som sill, strömming och vildlax, som på grund av dioxin och PCB rekommenderas i begränsad mängd för känsliga grupper.

Med tanke på torskarnas beståndssituation bör uttaget hållas lågt. Stora honor är oproportionerligt viktiga för reproduktionen och bör återutsättas skonsamt, helst utan att lyftas ur vattnet.

Juridik och regler

Minimimått och fångstbegränsningar

Minimimåttet är 38 cm i hela Östersjön och 30 cm i Skagerrak och Kattegatt. Torsk under minimimåttet ska omedelbart återutsättas utan onödig skada.

Fredningstider och fiskeförbud

Sedan 1 januari 2025 är allt riktat fritidsfiske efter torsk förbjudet i hela Östersjön (delområde 22–32). Fångad torsk ska omedelbart återutsättas. Oavsiktlig bifångst vid fiske efter andra arter i delområde 27–32 kan behållas om den överstiger minimimåttet, men riktat fiske är inte tillåtet.

I Västerhavet gäller fredning för torsk innanför trålgränsen 1 januari till 31 mars. I skyddsområdet Gullmarsfjorden är fiske efter torsk, bleka och kolja förbjudet hela året.

I Kattegatt är riktat torskfiske förbjudet. Torsk tas bara som bifångst under strikta kontrollkrav.

Catch and release

Återutsättning är lagstadgat i Östersjön och ett ansvarsfullt val längs Västkusten. Använd hullinglösa krokar eller klipp av krokspetsen för att minska skador. Håll fisken under vatten så länge som möjligt vid avkrokning. Sälj aldrig fisk fångad med handredskap.

Kontrollera alltid lokala regler på HaV:s webbplats eller Länsstyrelsens sidor inför fiske. Regler för torsk uppdateras varje år och kan ändras med kort varsel.