Rödspätta

Rödspättan (Pleuronectes platessa) är en av Sveriges mest uppskattade matplattfiskar och känns igen på de klart röda prickarna mot en slät, gråbrun ovansida. Den lever på sand- och lerbottnar längs Västerhavet och i södra Östersjön. Till skillnad från flera andra svenska matfiskar är beståndet starkt och växande, och fisket efter arten är väl försvarbart. Längs västkusten är den ett klassiskt byte för den som metar plattfisk från båt.

Biologi

Utseende och identifiering

Rödspättan är en högervänd plattfisk. Ögonen sitter på höger sida hos ungefär två individer av tre. Ovansidan är brun till gråaktig med tydliga, klart röda eller orangeröda runda fläckar. Blindsidan är vit. Det säkraste kännetecknet är en rad av fyra till sju benknölar i en båge bakom ögonen, mellan ögonen och sidolinjens början. I övrigt är huden slät och glatt.

Den vanligaste förväxlingsarten är skrubbskäddan. Skrubban har skrovliga, vassa benknölar i rader längs sidolinjen och vid basen av rygg- och analfenan, vilket gör ovansidan sträv som ett rivjärn. Rödspättan saknar dessa knölar och har slätare, vitare kött. Skrubban kan ha rödaktiga fläckar, men de är mattare och den har inte rödspättans rena knölrad bakom ögonen. De två arterna bildar dessutom hybrider, vilket kan göra enstaka individer svårbestämda.

Mot sandskädda skiljs rödspättan på den kraftigt böjda sidolinjen ovanför bröstfenan hos sandskäddan, som också är mindre och har strävare hud. Mot rödtunga skiljs den på rödtungans smalare, mer enfärgat gråbruna kropp och lilla huvud.

Läs mer om de två närmaste släktingarna på sidorna om skrubbskädda och piggvar.

Storlek och tillväxt

I Västerhavet kan rödspättan nå upp mot 95 cm och en vikt på omkring 7 kg, och den kan bli minst 50 år gammal. På grund av fisketryck blir den dock sällan över 2–3 kg och cirka 50 cm. I Östersjön blir den mindre, sällan över 50 cm, eftersom den låga salthalten bromsar tillväxten. Honor växer snabbare och blir större än hanar.

Tabellen nedan är en uppskattning baserad på genomsnittliga tillväxtvärden. Verkliga mått varierar påtagligt beroende på vattenområde, salthalt, näringstillgång och kön. Fiskar i Skagerrak och Kattegatt växer snabbare än fiskar i södra Östersjön.

Ålder (år)	Ungefärlig längd (cm)	Ungefärlig vikt (kg)
1	9–13	0,02
2	17–22	0,08
3	24–28	0,17
4	28–33	0,28
5	32–37	0,40
6	35–40	0,52
7	38–43	0,65
8+	40–46+	0,75+

Diet

Rödspättan äter främst bottenlevande ryggradslösa djur. Musslor, borstmaskar, ormstjärnor, snäckor och kräftdjur dominerar kosten. Karakteristiskt är att den biter av musselsifoner och knäcker små blåmusslor med sina kraftiga svalgtänder. Större individer tar också småfisk, inte minst tobis. Födosöket sker mest nattetid på grunt vatten. Dagtid ligger fisken ofta delvis nedgrävd i sedimentet.

Fortplantning

I Nordsjön leker rödspättan i januari–mars och i Kattegatt i februari–mars på 30–40 meters djup. I Östersjön kan lekperioden sträcka sig från sen höst till vårvinter, förutsatt att salthalten är tillräckligt hög för att de pelagiska äggen ska flyta. Det begränsar reproduktionen till de södra delarna. En medelstor hona lägger omkring en halv miljon ägg. Äggen kläcks efter ungefär två till tre veckor. Larverna lever en period fritt i planktonet, varefter det vänstra ögat vandrar över till höger sida och fisken genomgår sin metamorfos och slår sig ner på grunda sandbottnar.

Habitat och beteende

Rödspättan är en utpräglad kustfisk på mjuka sand- och lerbottnar. Unga individer håller sig grundast, ofta från strandzonen och nedåt. Äldre fiskar står djupare, ner mot 50 meter eller mer. Arten är mer salthaltsberoende än skrubbskäddan och förekommer därför sparsammare längre norrut i Östersjön. Den är allmän i Skagerrak, Kattegatt, Öresund och södra Östersjön, mindre vanlig i Egentliga Östersjön och sällsynt i Bottenhavet. Säsongsvandringar förekommer, med grundare ståndplatser sommartid och djupare vintertid.

Beståndssituation

Rödspättan har en stark beståndssituation i svenska vatten. ICES bedömer bestånden i Nordsjön och Skagerrak som goda, med en lekbiomassa på historiskt höga nivåer. I Kattegatt och Öresund har beståndet ökat stadigt sedan 2009 och ligger nu på en betydligt högre nivå än i slutet av 1990-talet. Även i Östersjön har arten haft mycket starka årsklasser under senare år. IUCN listar rödspättan globalt som livskraftig. Arten finns inte med bland de fiskar som rödlistades i den svenska Rödlista 2025.

Bästa säsong

Vår

Fisket tar fart på allvar i maj, när fisken söker sig in på grundare vatten efter vinterns lek. Maj och juni är en av årets bästa perioder på grunt vatten, ofta på 4–14 meters djup. Köttkvaliteten förbättras successivt under våren i takt med att fisken återhämtar sig efter leken.

Sommar

Sommaren är högsäsong. När vattnet är som varmast kan fisken söka sig djupare, ner mot 20–40 meter, men fisket fungerar väl under hela perioden. Köttet är i god kondition och fisken är aktiv.

Höst

Hösten är en andra topp. September och oktober ger ofta jämnt och bra fiske, och köttkvaliteten är fortsatt hög. Fisken äter aktivt inför vintern.

Vinter

Vintertid drar sig rödspättan ut på djupare vatten och fisket avtar. Fisken är dessutom i sämre hull i samband med leken, vilket gör köttet mindre attraktivt. Vinterfiske efter arten med handredskap är ovanligt i Sverige.

Dagliga mönster

Rödspättan söker föda mest nattetid och i gryning och skymning, då den rör sig in på grundare vatten. Perioder med rörelse i vattnet, som tidvatten på västkusten eller svall, rör upp föda från botten och kan öka aktiviteten.

Fisketekniker

Varje teknik beskrivs mer ingående på respektive tekniksida. Här ges en kortfattad orientering om hur de tillämpas för rödspätta.

Mete

Bottenmete med naturliga beten är den dominerande och effektivaste metoden. Vanliga tackel är paternoster med upphängartafsar och glidande bomtackel, där upphängarkroken sitter minst en halvmeter ovanför ändkroken. Tafslängden är ofta runt en meter och förlängs vid trögt fiske. Pärlor, gärna i pärlemor eller gult, lysslang och små spinnare på tafsen ökar synligheten och lockar fisken. Långskaftade krokar i storlek 1/0–3/0 fungerar bra, där den större storleken sållar bort undermålig fisk och underlättar avkrokning.

Läs mer om mete

Jiggfiske

På riktigt grunt vatten förekommer ett mer aktivt fiske med lätta jiggar nära botten, ibland som sight-fiske där fiskaren spanar efter fisk på sandbotten. Metoden är mer osäker än bottenmete och fångster kommer ofta som biprodukt vid fiske efter andra arter, men den kan vara effektiv under rätt förhållanden.

Läs mer om jiggfiske

Driftfiske från båt

Från båt bedrivs driftfiske där tacklet får följa botten medan båten driver. Genom att låta sänket lätt dunka i botten rörs sediment upp, vilket drar fisken till betet från sidorna. Detta är den klassiska metoden på turbåtarna i bland annat Öresund.

Utrustning

Val av utrustning beror på teknik. En kortfattad orientering:

Spö: Ett lätt till medeltungt havsfiskespö ger bra kontroll vid bottenfiske från båt. För grundfiske och jigg räcker ett lättare spinnspö.

Rulle: En multirulle gör det enkelt att följa botten och släppa ut lina vid driftfiske. En haspelrulle i klass 3000–4000 fungerar väl för grundfiske och kast.

Lina: Flätad lina på 0,12–0,17 mm ger god känsel till botten och tydliga utslag på de ofta försiktiga huggen.

Tafs: Monofilament eller fluorocarbon på 0,40–0,55 mm används på tackel och tål slitage mot botten. Metallwire behövs inte.

Beten: Borstmask och sandmask är förstahandsval. Räka, musselkött och strimlor av makrill fungerar också bra. Pärlor och lysslang på tafsen ökar fångsten.

Utrustningsguide för bottenfiskespön

Rekord

Svenskt rekord (Sportfiskarnas Storfiskregister)

Uppgift bör verifieras Det aktuella svenska sportfiskerekordet för rödspätta bör kontrolleras direkt mot Sportfiskarnas Storfiskregister på sportfiskarna.se innan publicering, eftersom registret uppdateras löpande och uppgiften inte kunnat bekräftas i öppna källor.

Världsrekord (IGFA All-Tackle)

Uppgift bör verifieras IGFA:s All-Tackle-uppgift för rödspätta (Pleuronectes platessa) bör kontrolleras direkt i IGFA:s databas på igfa.org innan publicering. Indirekta källor anger ett rekord i storleksordningen knappt 5 kg fångat i Norge, men uppgiften har inte kunnat bekräftas mot IGFA.

Nordiska rekord

• Norge: 5,2 kg, 69 cm, fångad i Dalsfjorden, Bygstad.
• Danmark: 11 kg (1978). Detta är ett mycket gammalt rekord som bör kontrolleras mot aktuell dansk rekordlista.
• Finland: Rödspätta är tillfällig i finska vatten och något officiellt finskt sportfiskerekord är inte känt.

Namn och etymologi

Namnet “rödspätta” betyder ungefär “rödprickig”. Förleden “röd” syftar på de röda fläckarna, och efterleden “spätta” går tillbaka på en gammal stam med betydelsen fläck. Besläktade namn finns i grannspråken: norska rødspette, danska rødspætte, tyska Scholle och engelska (European) plaice. På finska heter den punakampela.

Det vetenskapliga namnet Pleuronectes platessa är sammansatt av grekiskans pleura (sida) och nektos (simmande), alltså ungefär “sidsimmare”, medan platessa är ett äldre ord för plattfisk. Arten beskrevs av Carl von Linné 1758.

I fiskhandeln och på restaurang används ibland namnet “kungsflundra” om stor rödspätta över ungefär ett kilo. Äldre folkliga benämningar som slätta och skålla förekommer också. Dessa namn är informella och används inte i officiella sammanhang.

Rödspätta som matfisk

Rödspättan räknas som en av de finaste matplattfiskarna med vitt, fast kött och mild, god smak. Den är mager, med en fetthalt på under två procent. Lämplig matvikt är från ungefär 150 grams filé och uppåt, och stor rödspätta över ett kilo är särskilt eftertraktad. Klassiska tillagningar är panerad och stekt i smör, helstekt, ugnsbakad eller pocherad. I Danmark serveras stekt rödspätta ofta med remoulad på smörgås. I Sverige är arten underutnyttjad, och nästan all svensk yrkesfångst är bifångst.

Eftersom beståndet är starkt finns inget biologiskt skäl att undvika att ta hem fisk av matstorlek. Som med all fisk gäller ändå att inte ta mer än man behöver och att återutsätta undermålig fisk skonsamt.

Juridik och regler

Minimimått och fönsteruttag

Minimimåttet för rödspätta varierar mellan havsområden:

Havsområde	Minimimått
Skagerrak och Kattegatt	27 cm
Östersjön (samtliga delområden)	25 cm

Minimimåttet gäller alla tillåtna redskap utom handredskap inom kustvattenområdet. Havs- och vattenmyndigheten rekommenderar ändå att man tar hänsyn till måttet även vid handredskapsfiske. Fisk under minimimått ska återutsättas. Något fönsteruttag eller maximimått finns inte för arten. Det är förbjudet för fritidsfiskare att sälja sin fångst utan fiskelicens.

Fredningstider

Det finns ingen generell nationell fredningstid för rödspätta, men lokala föreskrifter kan gälla i enskilda delområden. Kontrollera alltid aktuella regler för det vatten du tänker fiska i.

Catch and release

Rödspättan är inte rödlistad och beståndet är starkt, så det finns inget bevarandeskäl till obligatorisk återutsättning. Den som ändå vill återutsätta fisk bör göra det skonsamt. Håll fisken i vattnet, använd blöta händer, ta ut kroken snabbt och låt fisken simma iväg själv. Långskaftade krokar och en avkrokningstång gör hanteringen enklare och skonsammare.

Kontrollera alltid lokala regler på HaV:s webbplats eller Länsstyrelsens sidor inför fiske.

Livsmedelsverkets kostråd

Rödspätta är en mager fisk och finns inte med på Livsmedelsverkets lista över fiskarter som kan innehålla höga halter dioxin och PCB. Den listan gäller fet Östersjöfisk som lax, öring, sik och strömming. Eftersom dessa miljögifter lagras i fett bedöms mager plattfisk som rödspätta som ett tryggt val. Kvicksilverråden gäller rovfiskar som gädda, abborre, gös och lake, inte rödspätta. Livsmedelsverkets allmänna råd är att äta fisk och skaldjur två till tre gånger i veckan och att variera mellan magra och feta arter.